Synvillor

Jag har ett problem. Jag kan inte sova om nätterna. Om jag sover drömmer jag bara mardrömmar. Plötsligt vaknar jag med ett ryck och känner att någon sitter i fåtöljen vid fönstret. Förstås sitter ingen där men ändå förföljs jag av detta natt efter natt. Jag börjar bli rädd, på riktigt.

Det mesta känns så främmande. Blir förvirrad och utmattad av skola, övningar, bantningen, träningen, sömnlösheten, studenten, jobbansökningar, universitet, framtiden..

Jag är trött.

BLUR HYDE PARK 2ND JULY

Vilken lycka. Efter mycket strul med datorn och program har jag äntligen beställt biljetter till Blur och lyckats printa ut dem. HALLELUJA!
Nu följer några månader då jag ska få Etta att inse hur bra Blur är. Till min hjälp har jag Starshaped-dokumentären (Graham tappas bort på festival och Damon leker i Postman Pat's bil, live-uppträdanden m.m), skivor (idag kom Leisure på posten) och Alex James Bit of a Blur.







Omöjligt att gå och lägga sig.

MODERN LIFE IS RUBBISH

Jag känner mej stressad och inte minst sagt irriterad. Jag vill beställa flygbiljetterna NU, jag vill boka hotel NU och jag vill köpa biljetter till Blur-konserten NU! Jess, verkar som att jag kanske ändå ska på konserten. Så länge Etta inte drar sig ur och biljetterna inte tar slut ser jag inget hinder i att åka. Känns som ett once in a lifetime experience som jag verkligen inte vill gå miste om. Blir så tacksam över att det finns människor som Etta som ställer upp. Biljetten kostar ju ändå 45 pund...


Snart kommer mina london-medresenärer (de som nu kommer). Vi är väldigt olika. Somliga av oss vill inte alls planera något på förhand medan t.ex jag älskar att planera. Det är planer och fantasier som får mej att orka med vardagen. Jag vill skriva långa listor på vad vi ska göra och studera londonkartan från ena hörnet till det andra.

Get me away from here.

Året är 2009.
Varje nytt år känns till en början främmande men i år känns det nya året extra främmande. 90-talet har aldrig känts så långt borta. Spice Girls, Backstreet Boys, krigande barn i Zombie-videon(The Cranberries), Pocahontas, Rodos.. Faktum att det gått ca.13 år är absurt. Ännu tänker jag att det bara är några år sen 90-talet slutade.

Just nu finns inget bättre än Blur. Har egentligen aldrig lyssnat så allvarligt på dem, mest singlar. De senaste veckorna har jag endast lyssnat på dem, häckat framför mtv2 och kollat Blur Vintage och Top 20 Britpop Anthems, läst Alex James självbiografi Bit of a Blur, beställt deras första skiva Leisure och dokumentären Starshaped. Jag är rätt töntig, jag vet. Men då det är något jag verkligen tycker om lägger jag all min extra tid och energi på det + lite mer.

Samtidigt blir jag lite vemodig. Britpop-hysterin har försvunnit för längesen och jag har chans att gå och se Blurs återförening i Hyde Park men åker inte för att det är för dyrt. Dessutom vill jag inte åka ensam heller.

Förutom Blur-hysterin (som jag tyvärr inte verkar ha någon att dela med) försöker jag återgå till rutiner. Fiol, skola, tidiga mornar med kaffe, flingor, provläsning, missförstånd, gräl, svartsjuka och all rubbish.

http://www.youtube.com/watch?v=Yvw1R1Ykk5Y