Spökstad

Jakobsdagarna är förbi och folkmassorna har försvunnit från staden. Nu kan man åter cykla på trottoaren utan att behöva tänka på om man möter en människa och behöver väja för den, för det gör man sannolikt inte. Allt är sig åter likt. Årets Jakobsdagar hade inget speciellt intressant på programmet. Dessutom jobbade jag i princip varje dag kvällsskift så jag kunde ändå inte delta. Burning hearts var dock de enda jag ville se men tidpunkten var fel och jag jobbade. Det känns som att hela sommaren endast gått åt till att jobba. Dessutom har det varit kallt och grått och schacki är utspritt runt världen. Som tur fick jag träffa alla mina bästa vänner i lördags. Nästa helg är jag för en gångs skull ledig och då styr jag kosan till Vasa! Har inte varit där sen i julas och nu får jag dessutom umgås med mina sossuvänner och besöka Merja i Replot! Innan dess skall jag ta mig igenom två kvällsskift och två morgonskift (med sjuk fot).

Hemma igen

Jakobstad. Jag vet inte längre hur jag ska förhålla mig till min födelsestad. De flesta som över sommaren åker från studieorten till hemkommunen kallar det för hem. Jakobstad har inte varit min hemkommun sedan jag flyttade härifrån och för varje sommar som går känns det allt konstigare att återvända hit. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är men hemma känns det inte längre. Däremot är och förblir Rosasholmen mitt hem. Sommarens låt: http://soundcloud.com/vasas-flora-och-fauna/nog-var-han-en-v-n I år ser jag extra mycket fram emot Jakobs dagar. Då får jag äntligen återse mina nära och kära!