Jag tror jag håller på att bli galen. Orkar inte sitta hemma längre. Blir så otroligt rastlös av att sitta inomhus framför datorn/tv:n. Egentligen är det skönt men att hela tiden behöva ta hänsyn till andra. Jag vet, jag är väl egoistisk men fördelarna med att bo ensam i en stad långt borta från päronen är att jag kan göra och gå som jag vill. Ingen sitter uppe och väntar på mej och ingen behöver vakta mej. Jag saknar min lägenhet. Jag saknar Heidi och kvällarna hemma hos henne då vi sitter på golvet och skrattar åt hennes granne. Jag saknar våra vinkvällar. Jag saknar lördagkvällarna på Tavastia. Jag saknar min trogna 71:a som ser till att jag kommer mej hem. Saknar människorna på Soc&Kom. Saknar Arabia och min promenadrutt. Saknar liv och rörelse.

Plötsligt känner jag mej som världens sämsta människa.





På fredag åker jag hem.