Varför skriver jag?

Jag har flera dagar känt att jag vill skriva i min blogg men stunden före jag börjat skriva har jag istället loggat ut. Jag vet egentligen inte riktigt vad det är jag vill säga. Egentligen en hel del men mitt mål med denna blogg är inte att dela med mig av mina mest personliga tankar och händelser utan oftast skriver jag om då jag gjort något roligt och minnesvärt, som t.ex spelat på konserter eller varit på resor. Jag brukar ofta länka musik från youtube eller berätta om vilka serier och filmer jag ser på men jag brukar sällan skriva exakt vad som händer i mitt privatliv. Jag tycker det nästan är lite skrämmande hur mycket jag vet om vissa människors privatliv, bara för att jag läst deras blogg. Dessa människor känner jag ju inte på riktigt. Jag vill inte att främmande människor ska veta vad jag äter till frukost, mitt kärleksliv, när jag har min mens eller vilka människor jag ogillar. Däremot får för mig okända människor veta hurudan musik jag gillar och vilka serier jag följer. Syftet med min blogg är att mina vänner som är utspridda runt om i världen ska få en liten uppfattning om vad jag håller på med. Åtminstone tycker jag själv att det är roligt att läsa om vad mina vänner gör i sin vardag i Japan, Sverige osv.

För att återgå till mitt normala bloggande, här är The Drums.



De senaste dagarna har jag promenerat minst 20 km. Hittade mina gamla hörlurar med bra bas och promenadtempot blev betydligt raskare än utan musik i öronen. Bara den här jävla snön kunde smälta bort så man inte behöver halka sig fram i mörkret..

Svart katt vit katt

Trött.. Jullovet fick inte den början jag hade tänkt mig men sånt är livet. Är hemhemma i Jakobstad men har knappt hunnit vara här alls. Det har blivit många bilfärder mellan Jakobstad och Kokkola. I lördags var jag dock i Vasa och spelade med Amelie goes to Belgrad. Låtarna börjar gå på rutin och det var hur roligt som helst att spela. En av de bästa konserterna med dem. Etta kom också dit och det var roligt att vara med henne.

En ny låt vi spelade i lördags.



På lördag är det julafton och jag har fortfarande inte köpt en enda julklapp. Har bara inte hunnit. Imorgon ska jag baka pepparkakor och pynta. Kanske hinner jag i något skede in till stan. Ärligt talat så känns julklappar i år lite onödigt.

21

3.12 har passerat och nu är jag 21 år gammal. Känns som att födelsedagar känns allt mindre viktigare för varje år som går. Att vara 21 år tror jag att innebär att man inte längre borde bete sig som en tonåring. Som 20-åring har man nyligen lämnat sitt kanske stormiga tonårsliv bakom sig och vet inte riktigt hur man ska bete sig. Nu är jag 21 år och anses kanske vara "ung vuxen". Måste dock erkänna att jag fortfarande har mina stunder då jag beter mig som en tonåring och tror att jag är det.

Veckan som gått har varit mycket stressig. Jag har haft dagar från 8 på morgonen till sent på kvällen. Det har varit föreläsningar, studiebesök, tentläsning, tent och dessutom orkesterövningar. Trots mitt fullspäckade schema är jag så glad över att jag får spela i YS. Utan orkestern skulle jag bara ha tid att tänka på skolan och bara satsa allt på det. Då jag spelar i orkestern får jag åtminstone för några timmar koppla bort skolan och bara tänka på Tjajkovski.

Vi hade konsert igår på Helsingin Konservatorio. Vi spelade Wagner, Bartok och Tjajkovskis femma. Mamma och pappa var och lyssnade vilket gjorde att det kändes extra roligt att uppträda. Konserten gick faktiskt förvånansvärt bra för mig! Tjajkovski är inte en av de lättaste stycken och sista satsen är verkligen renn skräck att spela om man inte bemästrar det. Men som ett mirakel prickade jag in nästan alla toner där de skulle vara, åtminstone rytmiskt. Om de sen var rätta toner är en annan sak..

Jag älskar Downton Abbey!! Är redan långt in på andra säsongen och fruktar redan för stunden då jag sett det sista avsnittet.. Men efter det skall jag börja se på Boardwalk Empire.

It really could happen

Kändes som igår men det är över 2 år sedan jag var i Hyde park och såg mina idoler spela. The Universal ger mig rysningar. En av mina absoluta favoritlåtar.

Not In Love

пятница

För några dagar sedan i affären kom en kvinna fram till mig och började tala med mig, på ryska! Jag blev alldeles paff men försökte snabbt koncentrera mig och förstå vad hon sa.

Jag: извините? (ursäkta)
Kvinnan: schscjscvjdaxacwammaca panimajo scjkqwfqwfbwnw
Jag: Я не понимаю.. (Jag förstår inte)

Och så gick jag därifrån. Jag har snart läst två kurser ryska och tycks inte kunna ett skvatt! Jag skäms.. Åtminstone vet jag att jag inte läser språket i onödan. T.o.m i Arabias köpcentrum tycks man behöva ryskakunskaper! Imorgon skall jag nog läsa lite i Kafe Piter..

De senaste dagarna har jag bara vilat mig. Min förkylning håller på att bli bättre så imorgon tänker jag dra ut på stan. Ska låna tentbok och börja plugga för brinnkära livet. Sen ska jag handla mat och vin inför en kväll med Sami. Längesen vi två hittat på något.

Tycovka

Wow, vilken helg! Vår ämnesförening Octavia hade i fredags 5-års jubileum med pompa och ståt. Förberedelserna har tagit mycket tid och ork men tack vare vår underbara styrelse gick det bra. Jag har varit lite smånervös över hur vi skulle klara av att ordna en årsfest och vad reaktionerna skulle bli. Det var många äldre studeranden som vi skulle imponera på men jag tror nog vi lyckades med det. Jonna och jag var som vanligt sångledare med lite hjälp från äldre studerande som ville ha snabbare tempo..

Festen fortsatte senare på Nylle. Vi traskade gladeligen dit med lite färdkost. Att dricka direkt ur en tonkka vin rekommenderas inte.. Men roligt blev det i alla fall! Följande dag var det däremot inte lika roligt. Försökte trots det aktivera mig och uträtta ärenden på stan. Väl hemma blev det sängen.

På kvällen blev det dags för en återställare. Merja fyllde år och det skulle förstås firas, trots att vi inte var riktigt i form. Men efter några drinkar och gott sällskap var jag botad. Idag mår jag bra men har återigen blivit förkyld. Vart försvann mitt immunförsvar?

Hosta och snor

Mitt tålamod håller på att ta slut. I två veckor har jag varit sjuk. Jag har haft feber, öronvärk, snuva, hosta, muskelvärk you name it. Febern har försvunnit och jag håller på att bli bättre men fortfarande kan jag inte sluta att hosta. I början kändes det helt skönt att lämna hem i Jakobstad och bara vila men nu börjar jag få nog. Som tur blev jag sjuk lagom till vår föreläsningsfria vecka men trots det har jag missat en tent, studiebesök, orkesterövningar och säkert något annat viktigt.

Imorgon åker jag tillbaks till Helsingfors. Jag hoppas verkligen att jag inte kommer att sitta och hosta 4 ½ timme i sträck. Vardagen kommer fort på. Hur ska jag kunna fungera normalt då jag i två veckor antingen sovit eller suttit framför datorn? Det kommer att bli en seg början..

Något roligt: Kjell Westös roman "Där vi en gång gått" har gjorts till film och hade premiär i fredags. Kan inte vänta tills jag får se den. Boken är en av de bästa jag läst på länge och därför har jag rätt så höga förväntningar på filmen, vilket jag inte borde ha. Har man läst boken brukar filmversionen sällan vara bra.



För att återgå till mitt hostande, det var antagligen i Tallin jag blev sjuk. Det var isande kallt och dumma jag hade förstås vårjackan och inga vantar. För övrigt var det en trevlig resa. Skulle gärna se mer av Tallinn.



Merja och jag på båten ca kl.08.





Afrikansk restaurang. Mycket god mat men seafood rekommenderas inte. En i gänget fick nämligen matförgiftning av det.








På fredag åker jag igen utomlands. Denna gång är det dop i London.

Tere tulemast!

Klockan är 20.00 och om två timmar planerar jag att sova. Imorgon är nämligen en extremt tidig väckning, närmare bestämt kl.05.00. Bussen kommer 05.27 och 06.30 ska jag vara i västra terminalen för att checka in mig själv och ett gäng socialarbetarstuderanden. Tallinn here we come! Konstigt nog har jag varit bara en gång tidigare till Tallinn och då körde vi dessutom bara igenom staden. Imorgon kommer jag faktiskt att få se lite av staden. Har dock inte kollat upp något om Tallinn, utan åker bara dit och ser vad som händer.

Förra helgen var jag hemma i Jakobstad. Gabi och Rosa-baby var också där och det var helt underbart att åter få träffa mitt syskonbarn. Hon är så pigg, snäll och skrattar massor. Då jag inte var med Rosa var pappa, gabi och jag och lärde ut folkmusik åt barn. En dag med workshop och en dag med skolkonserter. Fick återse min gamla lågstadieskola som jag inte varit inne i sen skolavslutningen 2003. Det mesta var sig likt, förutom att de flesta lärarna hade bytts ut mot nya.

Imorgon kommer Sara och Anders till Helsingfors! Längesen de sist varit här.


Tallinn

60's

Helsingfors är najs. Särskilt då det är sista september och termometern visar 21 grader. Människorna blev alldeles förvirrade över klädval och man kunde se allt från topless till vinterjacka. Mamma och pappa var här över helgen och jag tog dem till Brunnsparken. Vi satt där i solen på en bänk och njöt. Man kunde nästan tro att det var Hyde Park. Vi drack kaffe på Ursula och mamma var glad och nöjd med utsikten Sveaborg. Idag åkte de tillbaka och nu är jag åter igen ensam i lägenheten.

Den senaste tiden har jag mest spelat och varit på skolan. Fester har det också blivit en del av. Replot-Merja och jag lekte Mad Men i våra 60's klänningar och cigaretter inomhus. Sen det har det alltså blivit en hel del Mad Men tittande.



Imorgon börjar en ny vecka med nya möjligheter. Ett mål för veckan är att ordna praktikplats. Förhoppningsvis blir det i vårt västra grannland. 3 månader och efter det borde jag vara en socialarbetare.

Tavastvägen

Jag saknar jag saknar jag saknar så Helsingfors. Trots att Rosasholmen är mitt hem måste jag erkänna att Arabia ändå är mitt eget hem var jag just nu hör hemma. Sommaren i hemstaden har ändå gått förvånansvärt bra. Trodde direkt att jag skulle tröttna på staden och hamna i gräl med mamma men så blev det ändå inte. Det är först nu som irritationen börjat smyga sig fram och jag längtar efter min lägenhet, rutiner och vännerna. De flesta vännerna har redan stuckit till sina studieorter och det är bara jag kvar.

Efter all bröllopsstress försöker jag koppla av men det går inte. Känner mig antingen rastlös eller så trött och hängig att jag inte orkar göra något. Har försökt börja plugga till en kommande tent men jag kan bara inte koncentrera mig. Huset är fullt med barn och det är konstant liv och rörelse.

Elephant woman får mig att tänka på Tavastvägen.

Elephant Woman ~ Blonde Redhead ~

Hello Kitty

Wow, jag har verkligen ordnat en möhippa! I lördags hade vi möhippa åt storasyster Sara. Sarah Goodwin och jag har planerat spektaklet i flera månader men det var först under de sista veckorna som vi fick gjort något. Temat var Hello Kitty och det känns som att det var ett lyckat val. Sara verkade åtminstone glad över det! Vi klädde ut oss till Kitty med öron, rosett, morrhår och gul nos. Dessutom fick Sara en Kitty ballong att hålla i. Vi kidnappade henne och förde henne på ansiktsbehandling i Jakobstad och därefter gick vi på stan och åt och slutligen till Sarahs villa i fäboda. Det var en mycket lugn och snäll möhippa men huvudsaken är att vi alla hade det roligt. Nu hoppas jag på att inte behöva ordna några fler möhippor på ett tag..

Mitt sommarlov har först nu börjat på allvar. Jobbade hela sommaren på demensboende vilket ledde till väldigt lite ledig tid. Nu har jag varit ledig lite över en vecka och äntligen haft tid att träffa många kompisar. Hotra som jag inte alls hunnit umgås med träffade jag flera gånger förra veckan. Piknik i skolparken och Amelie-gig i Nykarleby.

Om en timme åker bussen till Kokkola. Måste inhandla ett par vita skor till Saras och Anders bröllop som går av stapeln på lördag. Känner mig riktigt shoppingsugen så hoppas Kokkola har mycket att erbjuda.

Helsingfors

Är äntligen tillbaka i Helsingfors! Har int varit här på nästan två månader. Tack vare jobb och mycket annat program i Jakobstad har jag dock int hunnit sakna huvudstaden alltför mycket. Ikväll då jag ändå gick ut från järnvägsstationen blev jag överväldigad av allt liv och människor. Fredrik och Heidi mötte mig och vi for på en öl till Memphis. Senare dök även Samipala upp och vi gick vidare till glaspalatsets terrass. Staden kryllar av folk och det är gudomligt väder. Kan det bli bättre? Ett minus är ändå temperaturen i min lägenhet: 30 grader. Har suttit på balkongen i flera timmar och bara njutit av det varma vädret. Det är efter midnatt och det är ännu över 20 grader.

Imorgon blir det förhoppningsvis lite shopping med Sami och senare aktiviteter med Fredrik. Hur ska jag hinna med allt på två dagar?

Siki hiki sika

En kompis frågade mig igår: "Hur är det i Jeppis?" Faktum är att jag har ingen aning. Enda sedan jag lämnat Helsingfors har jag knappt hunnit vara i Jakobstad. Hann vara en vecka hos syster Gabi i London och denhär veckan har jag hunnit spela på två konserter i Vasa, besöka syster Sara i Kokkola och vara hos underbara mommo och moffa i Terjärv.

Konserterna gick riktigt bra! Spelade med Amelie-gänget och det var hur roligt som helst. Tack vare dem har en helt ny värld inom musik öppnat sig för mig och för det är jag evigt tacksam. Här är en låt som just nu snurrar i mitt huvud och som Amelie goes to Belgrad framförde så fint. (Beirut: Siki Siki Baba)



I morgon börjar jag jobba. Känns helt okej, borde ju kunna rutinerna. Kanske jag samtidigt skulle orka börja träna och äta nyttigare? Återstår väl att se.

Sommarkänslor

Vilken underbar dag det har varit idag! Har inte varit såhär töntigt glad på länge. Vädret har varit helt fantastiskt och det märks att det hunnit bli juni. Var rejält stressad igår över studiepoäng som aldrig vill komma och tenter och arbeten som är ogjorda. Idag var jag dock effektiv då jag tillsammans med Ida gjorde färdigt ett skolarbete och kammade hem 5 studiepoäng. Då jag skulle gå hem för dagen hade jag plötsligt ändå fått 8 studiepoäng! Nu känner jag mig inte alls lika stressad inför den kommande tenten på fredag. Det får gå som det går.

Efter min effektiva dag på skolan for Ida och jag på kaffe med Joel i Esplanaden. Helsingfors har vaknat till liv, gatorna och parkerna är fulla med glada människor som vaknat upp ur sitt ide. Känns faktiskt synd att åka hem nu då man åter märker hur vackert Helsingfors verkligen är. Dagen avslutades med picnic i Arabiastranden. Dagen blev bara ännu bättre då Ida och jag stötte på Paradise Oskar på gatan. Det är redan andra gången jag ser honom på bara ett par dagar!

Imorgon blir det tentläsning och packning. På fredag tent och därefter sommarlov och Jakobstad. Jag kommer att sakna Helsingfors men samtidigt blir det skönt att åka hem. Ja just det, på måndag åker jag ju till London!

Här är några bilder från YS-resan. Har inte orkat lägga upp egna bilder på datorn så här är några av Lauras bilder.

Jag på genrep i Polen

Utsikt från vårt hotelfönster i den polska staden som ingen kan uttala

Jag och Inkeri i Rostock, Tyskland

Ikumi, Laura och jag i Warnermünde

Pubbesök i Berlin

Rostock-Leipzig-Berlin-Szczecin-Rostock

Jag överlevde resan utan att ha fått vattkoppor. Det är ett mirakel! Däremot blev jag förkyld under vår sista konsert så nu ligger jag hemma med stegring och snuva.

Den 13 maj inledde vi vår resa med start från Vanha, där vi alltid har våra övningar. Vi körde till Vuosaari hamn där vi tog färjan över till Rostock. Båtresan tog över ett dygn, så jag förstår inte varför färjan heter Tallink Superfast. Vi hann alltså med en hel del aktiviteter, bl.a lunch, tentläsning, kortspel, öva och sist men inte minst: festa. Ett tag var vi 5 personer som övade i en och samma hytt. Det gick dock hur bra som helst, förutom att stråken x-antal gånger träffade väggen. Angående festandet, jag tror att jag aldrig druckit så god öl som i Tyskland. Det blev även rätt så många barbesök, nästan varje dag.

Väl framme i Rostock körde vi direkt vidare till Leipzig. Leipzig var min favoritstad av alla städer vi besökte. Orsaken till detta kan vara att det var i början av resan och man inte ännu var trött, gnällig och sjuk. Vi turistade i staden, drack gott tyskt öl (tål att upprepas) och träffade Inkeris tre tyska kompisar. På kvällen var det dags för final i Hockey-VM. Hela orkestern gick till en sportbar för att följa med matchen. Gissa om stämningen var fantastisk!

Jag tänkte att inget kan toppa känslan som uppstår efter att Finland vunnit VM-guld mot Sverige, men jag hade fel. Följande kväll hade vi vår första konsert i Peterskirche. När jag kom in i den gigantiska kyrkan och såg utöver alla tomma stolar kunde jag inte låta bli att känna mig aningen skeptisk. Jag tänkte att vi kunde vara nöjda om vi får några rader fyllda med publik. Men tänk så fel man kan ha. Redan en timme före konserten började det strömma in folk i kyrkan och strax före vi skulle inta våra positioner fick vi höra att kyrkan redan var över hälften fylld med publik. Då vi slutligen gick ut för att inleda konserten möttes vi av en fullsatt Peterskirche. Det var alldeles fantastiskt! Konserten gick för min del bra och då vi slutligen avslutade konserten med Finlandia fick vi applåder som aldrig tänkte ta slut. Vissa människor gav t.o.m stående ovationer. Jag har aldrig varit med om något liknande och de flesta av oss var verkligen rörda av den tyska publiken. De var så entusiastiska och verkade på riktigt uppskatta konserten.

Efter konserten var det dags för fest och viritys. Viritys i detta fall betyder att man tillsammans med människor som spelar samma stämma som en själv tar en shot. I mitt fall tar jag tillsammans med första violin. Före vår shot, eller rättare sagt x-antal shot, sjunger vi en ramsa som går ungefär såhär

bassoviulu ei oo viulu
cello ei oo soitin
alttoviulu puoli viulu
kakkosviulu varaviulu
osv.

Efter den lyckade konserten i Leipzig fortsatte vi följande dag vår färd mot Berlin där vi hade några timmars paus. Tyvärr kunde jag inte riktigt uppskatta Berlin eftersom vi bara hade några timmar på oss. Jag tror inte heller att jag riktigt kunde fatta att vi var i Berlin. Då vi vandrade omkring i stadskärnan möttes man plötsligt av kända byggnader som t.ex Brandenburg porten och kunde bara konstatera att: jaha, då har man sett den också. Berlinmuren och Checkpoint Charlie besöktes också men det kunde jag inte heller ta mig till. Jag måste nog besöka Berlin pånytt.

Färden fortsatte vidare till Polen och till staden som ingen kan uttala eller skriva. I Polen är det mesta löjligt billigt men tyvärr hann/orkade jag inte shoppa. Då vi anlände till konsertplatsen möttes vi av en kyrka som var under renovering. Byggnadsställningar med hjälmklädda gubbar syntes överallt och vår busschaufför gick in och försäkrade att detta säkert var vårt konsertställe. Det var det förstås. Väl inne i kyrkan blev det plötsligt iskallt och då upptäckte vi att fönstren saknade glas. Welcome to Poland! Trots detta genomförde vi konserten, dock med lite stelare fingrar än vanligt.

Efter Polen körde vi tillbaka till Tyskland och Rostock. Resan började lida mot sitt slut och så även mina krafter. Det är ganska jobbigt att hela tiden umgås med människor. I Rostock fick vi en guidad rundtur av några medlemmar från vår vänorkester. Träffade en trevlig typ som heter Deborah som tipsade oss om en liten fiskeby 20 minter med tåg från Rostock. Följande dag åkte alltså Laura, Inkeri, Ikumi (jättesöt japansk utis!) och jag dit. Byn heter Warnermünde och är alldeles ljuvlig! En lång sandstrand och många restauranger och caféer. Vi hittade en restaurang som serverade jättegod fisk. Vilken fisk det var förblev oklart.

På kvällen var det dags för den allra sista konserten. Före konserten mådde jag alldeles utmärkt men i något skede under första stycket började jag nysa. Näsan började rinna och plötsligt hade jag blivit förkyld. Inte så konstigt eftersom halva orkester, eller kanske mer, varit sjuk någon gång under resan. Konserten gick helt okej men inte lika bra som i Leipzig. Vi firade som vanligt med viritys och sedan bar det av mot färjan och hemåt. Festandet fortsatte sedan långt in på morgonen.

Det finns så mycket mer jag kunde berätta. Små detaljer om hur Laura och jag en gång i Polen från att annars ha talat finska med varann plötsligt böt till svenska och tillslut talade engelska och tyska, utan att det vore något konstigt alls. Pinsamma situationer som då man försöker beställa mat på ett språk man inte behärskar. " Hallo! Ich möchte ein hamburger schnitzel. Mit Pommes? Nein nein. Nein Pommes. Wie bitte? Jaa jaa, mit pommes. " Gissa om jag kände mig dum då jag först senare då jag fått maten förstod att Hamburger schnitzel inte är en hamburgare med schnitzel utan en schnitzel från Hamburg.

Där var en liten sammanfattning från de senaste 10 dagarna. Jag kanske senare lägger upp bilder och fler historier.

Väntar

Jag blir så galen av att bara vänta och vänta på något som kanske inte ens kommer! Det är alltså vattkoppor jag talar om. Jag är en av de ca 2-3 % av Finlands befolkning som inte haft vattkoppor som barn. För snart två veckor sen var jag hemma och träffade familjen. Storasyster Sara fick vattkoppor och nu väntar alltså även jag på att få. Tidigare trodde jag att inkubationstiden var två veckor men nu läste jag att den kan vara upp till tre veckor. Då tre veckor har gått är jag i Tyskland! Varje dag granskar jag kroppen för att upptäcka röda prickar och då jag plötsligt upptäcker något jag inte sett förr tror jag direkt att det är vattkoppor men oftast är det finnar och mindre allvarligare saker. Storasyster var rejält sjuk och jag tyckte så synd om henne. Det värsta är ju att man inte ens får någon vård! I sverige får man men här ska man bara klara av det, trots att det är farligare att insjukna i det efter 13-års ålder. Läste om trevliga följdsjukdomar som aivokuume och keuhkokuume. Det återstår väl bara att vänta och se vad som händer....

I övrigt har jag det bra. Våren är äntligen här (pollen=prosit) och det börjar bli grönt. Konstigt hur man varje år blir så chockad över grönskan, precis som man aldrig skulle ha sett gräs, löv och blommor. Har hunnit vara på picnic med Ida i Esplanaden och inviga mina nya joggingskor.

I morgon får jag fint besök från Åbo! Johi kommer hit över helgen och på lördag ska vi ut och dansa på Tavastia. Har sett så mycket fram emot det! Så i väntan på Johi (och kanske Etta också) och Tavastia (+vattkoppor), här är en låt som oftast spelas där

Från chock till sol i sinnet

Måndag morgon var jobbig. Plötsligt kändes det som att allt hade förändrats. Tittade ut genom köksfönstret och kunde konstatera att inget till det yttre hade förändrats. På bussen satt jag och tittade på människorna som satt runt omkring mej och kunde inte låta bli att tänka att här fanns röster som gått till sannfinländarna. Att ett populistiskt och främlingsfientligt parti lett av Timo Soini snart tågar in i regeringen är obehagligt. Att en body builder/finlandsfärja sångerska kunde tänka sig att bli kulturminister eller rent av försvarsminister känns aningen absurt. Vilka 37 andra typer som blivit invalda vet jag inte ens om jag vågar kolla upp.

Efter gårdagens sorgedag kändes det som att jag idag hade sol i sinnet. Slutade redan 10 idag och gick till stan med Heidi för att träffa två glada norrmän som är på Finlandbesök. Det blev kaffe och croissant på kappeli, Sveaborg, domkyrkan och -Uspenskij Katedralen. Jag har aldrig tidigare varit in i den ortodoxa kyrkan men idag bestämde vi oss för att gå dit. Det bästa var att de råkade ha gudstjänst! Heidi och jag blev alldeles till oss och satte oss ner för att följa med. (egentligen ska man ju stå men vi deltog ju inte) Annars är jag inte så värst religiös av mig men det är något speciellt med den ortodoxa kyrkan. Rökelsen och sångerna var så vackra att jag fick gåshud. Vi skulle ha kunnat sitta där hur länge som helst men norrmännen såg inte lika entusiastiska ut så vi gick därifrån. Väl ute kände jag mej alldeles lugn och harmonisk och Heidi och jag lovade varann att vi måste gå dit pånytt.

Sveaborg blev en liten flopp för väl där så märkte vi åter att norrmännen inte var så entusiastiska. Vad ska man egentligen visa norrmän? Heidi och jag var ju jätteglada över att få åka båt men norrmännen som var med oss åker båt nästan varje dag eftersom de bor på en ö. När vi försöker visa vår s.k vackra natur går den kanske inte att toppa med Norges alla fjordar och berg. Jag tror pojkarna är nöjdast hemma hos Heidi och Fredrik framför datorn. Om inte norrmännen hade en givande dag så hade åtminstone jag! Jätteroligt att för omväxlings skull turista i sin stad.

Har haft en lång paus från Skins men ikväll började jag igen kolla säsong 1. Underbar serie!

Torsdagkväll

Ikväll ska jag kolla på:




Finsk (!) musik.

Kaunis elämä

Och då var det åter igen fredag och helg. Har precis tryckt i mej en pizza, naturligtvis pepperoni. Tänker inte åka någonstans ikväll. Har varit en rätt så intensiv vecka med sits, tentläsning, grupparbete, orkesterövningar osv. Idag skrev jag tent på rekordtid: 50 minuter! Om det sen blir godkänt återstår att se. Kändes ändå helt okej att skriva men jag hade inte så jättemycket att säga om Postmodern konstruktionism.. Eller heter det ens så?

Det kommer absolut ingenting på tv ikväll. För att inte behöva vara tvungen att se på "My big fat greek wedding", som jag pinsamt nog renn sett några gånger, har jag sökt efter ett annat alternativ. Räddningen heter: Life is beautiful (La vita e Bella). Konstigt att jag inte har sett den..

Jag vill ha vår! Blir så trött på snön som vräker ner, den äckliga hårda vinden som alltid tycks härja och kylan som inte vill försvinna. Jag blir bara trött och sur av det. Åtminstone vill jag tro att det är därför som mitt humör inte riktigt vill vara på topp.

Såhär skulle det få se ut imorgon när jag vaknar

En ny favoritlåt:

Helsinki calling

Nu får jag säga tack och adjö till Jakobstad. Har varit nästan en vecka här och det överträffade alla mina förväntningar! Första dagarna var jag på musikhuset och undervisade barn i folkmusik. Det var hur roligt som helst. Skulle gärna göra om det vilket jag antagligen kommer att få göra nångång under våren. I övrigt har jag inte hunnit göra så mycket annat. Har mest bara varit på Rosasholmen och övat mycket fiol. Känner mig inspirerad inför den kommande turnén med orkestern då vi åker till Tyskland och Polen! Repertoaren är den också helt underbar med bl.a Sibelius 2:a symfoni.

Igår besökte jag syster Sara och Anders i Kokkola. Det börjar vara ett år sen jag sist hälsat på hos dem. Trots det kändes det hur hemtrevligt som helst att vara där. Var ganska mycket hos dem förr. Vi sjöng Sing star, kollade House och hade det bara allmänt trevligt.

Imorgon är det då dags att åka tillbaks till Helsingfors. Känns helt skönt med tanke på att jag inom några dagar kommer att få besök av mamma och pappa. Kan vara bra för mig att vara ensam i några dagar. Här är några nya bilder från lägenheten:








Tidig väckning imorgon. Kan inte sova på tåget för jag måste hinna läsa ut en bok som ska diskuteras i grupparbete: Eat Pray Love. En bok jag kanske inte själv skulle ha valt att läsa men den verkar hittills bra. Efter den ska jag börja med Sofi Oksanens Utrensning. Can't wait!

Natinati.

Paska päivä

Lyssnar på Blurs Bad Day och kan bara konstatera att idag har varit en otroligt dålig dag. Helt kakka. Redan igår kände jag mig konstig, lite smått apatisk. Idag har de flesta av mina vänner varit överlyckliga och glada av olika anledningar och då ska förstås jag vara på dåligt humör. Hoppas och tror att detta har gått om tills imorgon då Gabi kommer hit. På torsdag åker vi tillsammans upp till Jakobstad. Ska ta lite semester från storstadslivet och umgås med familjen, njuta av mammas mat och Sveriges tv.

Min depplåt

Gangstadottir

Denna lördagkväll sitter jag hemma med en hemsk förkylning och lite feber. Längesen jag sist varit såhär sjuk. Typiskt att detta skulle inträffa då jag hade tent. Skrev omtent i statistik igår och jag mådde inget vidare. Satt med Lambi näsdukar i ena handen och pennan i andra handen och räknade. Det gick rätt okej, bättre än förra gången men jag var inte fullt skärpt. Kändes ibland som att jag inte riktigt visste vad jag höll på med.


Vårterminen har börjat. Efter en helt sjukt stressig höst känns det skönt med endast ryska och forskningsmetodik på schemat. Eftersom jag förra hösten mest hängde på skolan ska jag försöka göra mer saker i vår. Jag vill gå på bio (vill se Coppolas nya film!), jag vill hitta nya caféer, jag vill köpa böcker och skivor, jag vill vandra i Rödbergen, jag vill gå på konserter och muséer och festa och umgås mer med mina vänner. Skulle dessutom vilja hinna till Åbo och hälsa på färggänget. Dessutom ska jag försöka åka hem till Jakobstad oftare än i höstas. Då var jag bara en gång hemma i två dagar i september.

För att sammanfatta min senaste vecka säger jag bara: Sopranos, Tavastia, Statistik och feber. Nästa vecka hoppas jag att jag är frisk. Då ska jag fortsätta att se på Sopranos andra säsong, plugga, möjligtivs Tavastia och shopping. Nu ska jag äta Ben & Jerry's och kolla på Sopranos.