Jag blir så galen av att bara vänta och vänta på något som kanske inte ens kommer! Det är alltså vattkoppor jag talar om. Jag är en av de ca 2-3 % av Finlands befolkning som inte haft vattkoppor som barn. För snart två veckor sen var jag hemma och träffade familjen. Storasyster Sara fick vattkoppor och nu väntar alltså även jag på att få. Tidigare trodde jag att inkubationstiden var två veckor men nu läste jag att den kan vara upp till tre veckor. Då tre veckor har gått är jag i Tyskland! Varje dag granskar jag kroppen för att upptäcka röda prickar och då jag plötsligt upptäcker något jag inte sett förr tror jag direkt att det är vattkoppor men oftast är det finnar och mindre allvarligare saker. Storasyster var rejält sjuk och jag tyckte så synd om henne. Det värsta är ju att man inte ens får någon vård! I sverige får man men här ska man bara klara av det, trots att det är farligare att insjukna i det efter 13-års ålder. Läste om trevliga följdsjukdomar som aivokuume och keuhkokuume. Det återstår väl bara att vänta och se vad som händer....
I övrigt har jag det bra. Våren är äntligen här (pollen=prosit) och det börjar bli grönt. Konstigt hur man varje år blir så chockad över grönskan, precis som man aldrig skulle ha sett gräs, löv och blommor. Har hunnit vara på picnic med Ida i Esplanaden och inviga mina nya joggingskor.
I morgon får jag fint besök från Åbo! Johi kommer hit över helgen och på lördag ska vi ut och dansa på Tavastia. Har sett så mycket fram emot det! Så i väntan på Johi (och kanske Etta också) och Tavastia (+vattkoppor), här är en låt som oftast spelas där
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti