De små ljusglimtarna i vardagen

Efter lite fiolövande och promenad runt Vanda å slappnade jag äntligen av och blev smått harmonisk. Chattade ett tag med Sami och blev förväntansfull och kände en längtan efter helgen. Talade i telefon med Linda och andades ut, hon existerar. Fick ett textmeddelande av Heidi med frågan "Vill du kom hit?". Tog 71:an till Sörnäs för att sedan ligga på Heidis golv och dricka tée och skratta åt hennes granne. Små saker kan göra under och nu mår jag bra.

På golvet började jag leka med tanken att jag kunde börja läsa arabiska på universitetet. Än sålänge är detta bara en idé som kanske låter lite galen men vill jag arbeta med invandrare kan det väl bara vara till min fördel om jag åtminstone kan något smått på ett av de större språken? Helsingfors har gjort mej impulsiv.

Vardagssorger

Lyckoruset har avtagit och vardagen med alla sina bekymmer ger mej plötsligt en smäll i ansiktet. Du kan flytta vart du vill men problemen återstår ändå. Nya problem som hurudan studieteknik man ska använda och vilka kurser man ska välja är nya problem. Känner mej otroligt förvirrad över skolan och är rädd för att det ska ta alltför lång tid för mej att anpassa mej till universitetet.

I måndags skrev jag min första tent i SP4, vilket handlade om politik. Den gick äckligt dåligt och jag får antagligen underkänt. Får väl trösta mej med att det åtminstone inte handlade om socialt arbete. Tyvärr har föreläsningarna i mitt huvudämne känts otroligt tråkiga och jag vet inte varifrån jag ska hitta inspiration. Jag börjar bli så trött.

Snart inleder jag mitt sista år som tonåring. Trots det så försvinner ändå inte alla dessa äckliga pubertetsproblem. Tvärtom känns det som att jag aldrig varit så teini som nu. Skulle inte universitetslivet göra mej mogen?

En sak som just nu gör mej lycklig är att Sami ska flytta till Helsingfors. Känns otroligt skönt att någon hemifrån kan bli en del av mitt liv här. På fredag kommer han hit, gulli.