Efter lite fiolövande och promenad runt Vanda å slappnade jag äntligen av och blev smått harmonisk. Chattade ett tag med Sami och blev förväntansfull och kände en längtan efter helgen. Talade i telefon med Linda och andades ut, hon existerar. Fick ett textmeddelande av Heidi med frågan "Vill du kom hit?". Tog 71:an till Sörnäs för att sedan ligga på Heidis golv och dricka tée och skratta åt hennes granne. Små saker kan göra under och nu mår jag bra.
På golvet började jag leka med tanken att jag kunde börja läsa arabiska på universitetet. Än sålänge är detta bara en idé som kanske låter lite galen men vill jag arbeta med invandrare kan det väl bara vara till min fördel om jag åtminstone kan något smått på ett av de större språken? Helsingfors har gjort mej impulsiv.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti