Lyckoruset har avtagit och vardagen med alla sina bekymmer ger mej plötsligt en smäll i ansiktet. Du kan flytta vart du vill men problemen återstår ändå. Nya problem som hurudan studieteknik man ska använda och vilka kurser man ska välja är nya problem. Känner mej otroligt förvirrad över skolan och är rädd för att det ska ta alltför lång tid för mej att anpassa mej till universitetet.
I måndags skrev jag min första tent i SP4, vilket handlade om politik. Den gick äckligt dåligt och jag får antagligen underkänt. Får väl trösta mej med att det åtminstone inte handlade om socialt arbete. Tyvärr har föreläsningarna i mitt huvudämne känts otroligt tråkiga och jag vet inte varifrån jag ska hitta inspiration. Jag börjar bli så trött.
Snart inleder jag mitt sista år som tonåring. Trots det så försvinner ändå inte alla dessa äckliga pubertetsproblem. Tvärtom känns det som att jag aldrig varit så teini som nu. Skulle inte universitetslivet göra mej mogen?
En sak som just nu gör mej lycklig är att Sami ska flytta till Helsingfors. Känns otroligt skönt att någon hemifrån kan bli en del av mitt liv här. På fredag kommer han hit, gulli.
Hej! Universitetslivet gör en inte mogen - i varje fall inte till en början. Jag känner mig också mer tonåring nu än jag nånsin gjort förr och jag är snart 20!
VastaaPoista