De små ljusglimtarna i vardagen

Efter lite fiolövande och promenad runt Vanda å slappnade jag äntligen av och blev smått harmonisk. Chattade ett tag med Sami och blev förväntansfull och kände en längtan efter helgen. Talade i telefon med Linda och andades ut, hon existerar. Fick ett textmeddelande av Heidi med frågan "Vill du kom hit?". Tog 71:an till Sörnäs för att sedan ligga på Heidis golv och dricka tée och skratta åt hennes granne. Små saker kan göra under och nu mår jag bra.

På golvet började jag leka med tanken att jag kunde börja läsa arabiska på universitetet. Än sålänge är detta bara en idé som kanske låter lite galen men vill jag arbeta med invandrare kan det väl bara vara till min fördel om jag åtminstone kan något smått på ett av de större språken? Helsingfors har gjort mej impulsiv.

Vardagssorger

Lyckoruset har avtagit och vardagen med alla sina bekymmer ger mej plötsligt en smäll i ansiktet. Du kan flytta vart du vill men problemen återstår ändå. Nya problem som hurudan studieteknik man ska använda och vilka kurser man ska välja är nya problem. Känner mej otroligt förvirrad över skolan och är rädd för att det ska ta alltför lång tid för mej att anpassa mej till universitetet.

I måndags skrev jag min första tent i SP4, vilket handlade om politik. Den gick äckligt dåligt och jag får antagligen underkänt. Får väl trösta mej med att det åtminstone inte handlade om socialt arbete. Tyvärr har föreläsningarna i mitt huvudämne känts otroligt tråkiga och jag vet inte varifrån jag ska hitta inspiration. Jag börjar bli så trött.

Snart inleder jag mitt sista år som tonåring. Trots det så försvinner ändå inte alla dessa äckliga pubertetsproblem. Tvärtom känns det som att jag aldrig varit så teini som nu. Skulle inte universitetslivet göra mej mogen?

En sak som just nu gör mej lycklig är att Sami ska flytta till Helsingfors. Känns otroligt skönt att någon hemifrån kan bli en del av mitt liv här. På fredag kommer han hit, gulli.

Lyckorus

Just nu befinner jag mej i ett lyckorus. Jag trivs så bra här i Helsingfors. För första gången på flera år lever jag verkligen i nuet och försöker att njuta av varje dag. Jag blickar inte längre alltför långt fram i framtiden. Den är ju så oviss.

Just nu vet jag bara att jag bor i en jättebra lägenhet med fint läge. Det är hemma. Jag bor i en stad som erbjuder mej i princip vad somhelst. Jag har fått underbara vänner och ser fram emot att umgås desto mer med dem. Skolan känns än sålänge okej. Har väl egentligen inte alls ansträngt mej gällande kurslitteratur men inspirationen kommer väl. Känner att jag ännu är lite överväldigad av allt nytt och inte kan koncentrera mej på skolan..

I lördags var jag på gulissitz. En mycket lyckad kväll! Kom mej i säng först en 5:30-tiden men jag lider inte så farligt av sömnbrist. Vi fick fantastisk mat och sjöng i princip varannan minut, kändes det som. Ett enda lyckorus.

På torsdag blir det gulisintagning! Men före det har jag "koesoitto" för YS. Har försökt öva men jag har ingen ro till att göra det med dessa tunna väggar. Dessutom bor jag högst upp så det hörs i hela huset om jag spelar. Nåväl, det går som det går. Kommer ju ändå att bli så nervös så jag darrar och då går det ju inte bra.. Håll tummarna

Karaokebar i Helsingfors

Oj vilken bra kväll det har varit! Tänkte inte kunna sluta le i bussen påväg hem. Det var över all förväntan! Kvällens program var alltså träff med vår klass hos en av våra tutorer som flyttat till ett rikemansområde i Ulrikasborg. Hennes lägenhet är ännu omöblerad så vi hade picnic på filtar. Mysfaktorn höjdes ytterligare med massor av ljus plus vin. För första gången känner jag att jag är i en klass med bra sammanhållning. Vi bestämde först träff på Järnvägstorget därifrån vi tillsammans tog oss vidare till Ia (tutor).

Vi hade jätteroligt och lärde känna varann ytterligare. Hela klassen var ändå inte med. Tippar på att det var den unga delen av klassen som deltog. Efter picnic gick vi till en karaokebar på Iso Roobertinkatu. Tror jag aldrig förr varit på en! Stämningen var god och klassen sjöng två låtar.

Efter ikväll känner jag mej mycket mer självsäker. Jag har funnit roliga, härliga människor och behöver inte känna mej rädd för att vara ensam. Fick även se nya ställen dit jag aldrig varit. Ser redan fram emot gulissitzen på lördag men för att klara av den måste jag nog ha en hemmakväll imorgon. Har haft alldeles för mycket program. Idag hann jag sammanlagt vara hemma i en halvtimme och kom hem halv 12. Vilken tur att jag har sovmorgon imorgon. Ska försöka vara hemma så mycket som möjligt och göra nyttiga saker som att stöda, öva och reservera kursböcker. Skön dag att väntar alltså.

Nu ska jag avsluta kvällen med Topmodel!

Äntligen hemma

Nu har jag bott en vecka i Helsingfors och först idag blev jag färdig med inredandet! Igår kom mamma och pappa med flyttlasset så före det har jag bott i en näst intill tom lägenhet med en tv, sovit på hetekka och haft en papp-låda som bord.

Nu är alla möblerna på plats och tavlorna har spikats upp. Jag är jättenöjd över mitt eget nya hem. Kan inte ännu heller fatta att jag faktiskt flyttat hemfrån och är Helsingforsbo. Vissa saker har börjat bli rutin och vanligt men varje dag stöter jag nog för det mesta på något nytt. Därför går jag väl och spänner mej vilket slutar med att jag är alldeles slut.

Imorgon början skolan på riktigt. Har min första lektion som faktiskt råkar vara något så hemskt som "Rättsliga och politiska riktningar i Finland". Det lär ha lite bigge 2 status över sig.. Nåväl, lärarna verkar vara jättebra. Roligare och intressantare än gymnasiets lärare. Antar att universitetslärare förhåller sig till sina elever på ett annat sätt än gymnasielärarna. På universitetet är alla myndiga och i alla fall på vår klass har vi en hög meledålder. (t.o.m 2 gravida!)

Hinner inte skriva mer, måste hinna tvätta lite kläder -för hand. Har nämligen ingen tvättmaskin..

Abu in Arabia

För några minuter sen gav jag mamma den längsta kramen man kan ge. Vi grät lite men tillsist kom vi fram till att Helsingfors åtminstone inte är Stockholm. Att ta tåget hem borde inte vara alltför komplicerat. Rätt som det är dyker jag upp en fredagkväll och överraskar dem. Då kan vi äta pizza, dricka vin och se på Aidensfield. Ser redan fram emot det.

Jag åker alltså imorgon. Pappa har redan åkt ner för att renovera lägenheten. Golv ska läggas, väggar spacklas, målas och tapetseras. Vilken man! Själva flyttlasset kommer först nästa helg så tills dess får jag klara mej utan dator(!), säng, soffa osv. Men det kommer säkert att gå bra. Jag har ju en hel del nytt att ta in. Eller nej, allt är ju nytt! Jag måste lära mej att röra mej i en ny stad, universitetssystemet, använda min nya tvättmaskin, låsa dörren som har 4 lås, vara social osv.

Måste säga att min lägenhet har ett jättevackert läge. På ena sidan har jag herrgården Annala med trädgård och park som granne, inte illa! På andra sidan ligger lite betong bebyggelse.

Den vita byggnadet är alltså herrgården.

Från och med imorgon och en vecka framåt kommer jag att vara utan dator och internet. Om jag har tur och mycket fritid kommer jag att skriva före skolan börjar. Om inte så kan ni vänta er ett långt inlägg i nästa blogg.

KRAAAAAM PÅ ER (säger farbror Barbro)

My army

16.9 2006

Ikväll träffades vi alla hos Jenny. Som vanligt var vi högljudda, skrattade, gapade, drack te och kollade på gamla videoklipp på oss som Sami klippt ihop till en film. Allt var precis som vanligt tills vi skulle börja gå hem. Plötsligt insåg vi att vi inte kunde säga "vi ses imorgon" eller "vi ses i skolan". Aldrig mer skulle vi ju dela vardagen med varandra och gå i skolan. Faktum att vi inte visste när vi nästa gång skulle ses skrämde livet ur mej. Jag ville aldrig gå hem och vårt farväl slutade med att nästan alla grät. Plötsligt insåg jag hur självklart det varit för mej att dessa människor funnits till för mej och hur beroende jag faktiskt har varit av dem. Några av dem har jag kännt sen lågstadiet men som gäng har vi umgåtts sen sommaren efter nian.

Just nu känner jag ett stort tomrum. Ett gäng som färggänget kommer jag aldrig att hitta. Vi alla har haft fullständigt olika intressen och varit så olika varann. Kanske det är därför vi har haft så roligt och hittat på de mest knäppa sakerna. Vi har stöttat varandra och gått igenom mycket. Jag vet att vi kommer att träffas på loven men det är förstås inte samma sak.

Det är så mycket som jag skulle vilja säga om oss men jag ids inte säga så mycket mer för mitt ordförråd räcker inte till. Det jag vill säga är att det är färggänget som gjorde min gymnasietid till en bra tid. Färggänget gjorde mej till den jag är idag.

Jag älskar er

Tessi
Johi
Jenny
Linda
Sami
Etta
Jere

Färggänget - Sista sommaren

Sen jag kom hem från London har det bara varit stress. Det känns som att allt i mitt liv måste förändras på en och samma gång. Ibland börjar jag fundera på om även jag har förändrats. Jag är rädd för gamla vanor och samtidigt rädd för alla förändringar. Jag vet knappt längre vilka människor som hör till min vardag för renn det håller på att förändras. Jag vet inte längre vilka människor jag ska vända mej till om något går snett. Jag känner ingen som ska studera i Helsingfors och jag är fortfarande bostadslös. Jag känner mej redan ensam trots att jag fortfarande är hemma och omges av bekanta ansikten.

Jag är så trött på att behöva sitta ensam och lyssna på Oily Water.

PAISK

Vägskäl

Lyssnade precis igenom tredje och fjärde satsen ur Sibelius 2:a symfoni och kom än en gång fram till att det är något av det vackraste jag hört och upplevt. Plötsligt saknar jag orkestertiderna.. Hoppas innerligt att jag även i höst får spela i en orkester. Annars riskerar min vardag att bli tom. Snart får jag resultaten från skolorna jag sökt in till. Nervöst. Jag kan antingenhamna i Helsingfors, Åbo eller Stockholm. I värsta fall hamnar jag någon annanstans. Eller rättare sagt lämnar.

Dessa små orosmoln dyker med jämna mellanrum upp i mitt huvud. Idag har jag ändå varit rätt lugn och kunnat tänka på annat. Små saker som att plocka upp i rummet med Parklife i bakgrunden är perfekt terapi. Idag hann jag också spela fiol, gitarr, piano, läsa och sola. Skön dag med andra ord.

NU: SOVA.

Sommarlov

Nu har jag arbetat färdigt för i sommar! Tiden på Östanlid gick förvånansvärt fort då jag i år faktiskt jobbade och inte bara surfade på datorn. (som jag gjorde förra sommaren) Kommer nästan att sakna det. Särskilt i slutet träffade jag så trevliga människor som jag trivdes att jobba med. Nu då jag har ledigt känner jag mej lite nollställd. Jag har absolut inget jag MÅSTE göra. Inga fiolexamen, inga prov att plugga till och inget arbete att gå till. Egentligen är det väl det som ledighet ska vara, att ha absolut inget att göra. Det enda jag kan komma på att göra före london är att lyssna på Blur och kolla starshaped.

Denhär tidningen vill jag ha:

Ikväll tror jag bestämt att det blir att kolla på Starshaped, dokumentär om Blur från -93.

Tröstshopping

Igår spenderade jag ordentligt med pengar! Jag har varit i desperat behov av klänningar och skor. En söt sommarklänning med rosa blommor inhandlades på Gina Tricot och ett par Vagabond skor. Har länge velat ha sådana men int riktigt vågat köpa. Jag är nämligen int så van att gå med klackar.. Nu slog jag ändå till och jag som en 18-årig kvinna borde väl ändå kunna gå med högklackat..

Anledningen till att jag var i Vasa var för att Johi, Etta och jag hade inträdesförhör till Åbo Akademi. Jag sökte in till musikvetenskap vilket till en början var en reservplan om jag int kommer in på socionom eller socialt arbete. Provet gick väl sådär. Uppgifterna såg ut som textkompetens och mina anteckningar blev kanske lite väl ostrukturerade och flummiga. (vilket den ena texten var!) Om jag int slipper in på musikvetenskap blir jag extremt besviken. Då blir jag också rädd för att jag blir helt utan studieplats.. Usch, jag borde egentligen int tänka så.

I'm in love with a fairytale..

Dagarna tycks bara rusa fram, trots att jag inte gör så mycket. Ögonen har börjat klia, näsan rinner och därmed blommar björkarna för fullt. Naturen har äntligen återfått sin grönska, vilket överraskar mig varje vår. Termometern visade tidigare idag på 17 grader och solen skiner. Äntligen äntligen äntligen! Jag står inte ut med att sitta inne under arbetstid. Vill kunna utnyttja varje dag som för med sig sol och värme. Nu sitter jag i bastukansliet med 50 minuter arbetstid kvar. Fast jag ska inte klaga, jag behöver pengarna. Och möjligtvis också vardagsrutiner.

Pengarna kommer oavkortat att gå till vår London-resa. Om fem veckor sitter vi på ett ryanair-flyg påväg till Stansted och denna gång slipper jag mama och papa. Blur-konserten med Etta känns äntligen äkta.

Dumma jag har alla Blurs skivor endast på datorn så igår beställde jag dessa tre skivor:











På tal om något helt annat.. Norge vann Eurovision! Tyvärr tycks Fairytale vara värsta tinnitus, får den inte ur mitt huvud! Låten var helt klart bäst och Alexander Rybak är i en helt annan klass än de andra i tävlingen. Så det så.

Ikväll ska jag träffa söta Jenny. Får se om jag känner igen henne!

Jag svävar på rosa moln

Yann Tiersen Flow festival 14.8 -09.

Kan det bli bättre?!

(+ Blur 2.7)

Working woman

Äntligen har jag lämnat en vardag fylld av tristess. Från och med 6 maj och tre veckor framåt jobbar jag på folkhälsan som kanslist. Det är mycket roligare än förra sommaren för i år behöver jag inte vara ensam, Viveka sitter nämligen bredvid mej så tråkigt har det inte ännu varit! Lite småtrist brukar det nog ändå bli efter 4 då Viveka åker hem för dagen. Jag jobbar till kl.18 tre dagar i veckan. Det är ändå inte så illa för jag får sovmorgon istället. Just nu sitter jag bakom disken och ser extremt viktig ut då jag knappar in bokstäver. Ser nästan ut som att jag jobbar! Lägger dessutom till en allvarlig och koncentrerad min.

Imorgon ska jag äntligen träffa Hotra! Vi ska äta middag och senare ta en drink. Hon har äntligen blivit 18. Vi har setts alldeles för sällan. Hon har varit på vift i Europa och jag har suttit inne och varit antisocial. Det enda roliga jag egentligen gjort är att ha varit till Kokkola. Jenny och jag gjorde en krogrunda där i lördags som överträffade alla mina förväntningar! Förfesten var också rolig med Sara, Antti och singstar. Dethär vill jag se i repris.

Egentligen har jag väl inte så mycket att komma med. Väntar mest bara på studentresultaten och dimissionen. Sen blir det inträdesförhör och andra främmande saker.

Tills dess tänker jag bara fortsätta med min lugna vardag och dagdrömma om London.

Bittersweet

Foals

Friendly Fires

I veckor har jag med spänning väntat på att få höra vilka som kommer att vara förband till Blur. Självfallet är Blur de viktigaste och orsaken till att jag väljer att åka till Hyde Park. Ändå har jag ju nog gått omkring och hoppats på ett förband som nästan är lika bra som dem. Indiepojkbanden från mtv2 har renn länge känts som ett självklart val. Kidsen gillar ju dem. Själv har jag blivit ganska trött på allt som mtv2 erbjuder. Banden ser rätt så identiska ut med stort knullrufshår, tajta jeans och identiska sound.

För några dagar sen släpptes "the supporting acts" vilka är Friendly Fires, Foals (min mtv2-teori stämde), Crystal Castles och Hypnotic Brass Ensamble. Helt okej tyckte jag då MEN efter att ha kollat Blurs andra Hyde Park-konsert med förband den 3 juli upptäckte jag till min stora förskräckelse att VAMPIRE WEEKEND KOMMER ATT VARA SOM FÖRBAND!! Tog ett bra tag innan jag återhäntade mej men ännu känner jag mej bitter. Jag har nämligen lyssnar nästan mer på Vampire än på Blur på sistone. Så typiskt.

M79

10 kg.

Arbetslös

Anne och Gilbert!

De senaste dagarna har jag, förutom från att ha pluggat, kollat Anne på Grönkulla. Jag kan inte sluta att le sådär fånigt i varje scen där Gilbert dyker upp, det är ju så romantiskt! Jepp, jag går omkring och dagdrömmer om Gilbert. Nu fick jag plötsligt en sån lust att läsa böckerna. Nej, jag har inte läst dem.. Syster Sara har dock gjort det (om jag minns rätt?) så jag planerar att rota lite i bokhyllor och se om jag hittar nåt.

Från och med onsdag eftermiddag är jag inte längre studerande i Jakobstads Gymnasium utan arbetslös, wohoo! Det är nästan det mest vuxna jag hittills varit med om.

Katastrof

Just nu existerar inte så mycket annat än psykologi. Till en början var jag riktigt taggad men nu har motivationen rasat rejält. Vill bara ha det över så jag slipper allt vardagspsykologiserande!

Ikväll lyssnar jag på Sigur Rós. Evigheter sen sist men nu behövs det då humöret inte riktigt är på topp. Ensamt känns det också och jag kan inte sluta att fundera över varför jag inte tycks räcka till. Pikkupetebambu saknar sin partner och de goda tiderna.

Kollade på en dokumentär om tragedin i Aberfan 1966: 116 skolbarn dog och bara 25 överlevde. Rapoports bild av ett barn som överlevde katastrofen.

Stimuli

Läsledigt!
För mej innebär det att jag stiger upp kl.08.30, äter morgonmål, kokar ordentligt med kaffe och läser till ca. kl.15. För att hålla mitt psyke i balans får jag stimuli bl.a genom att spela gitarr, äta eller helt enkelt ha en liten rockkonsert framför spegeln. Dethär funkar rätt bra och jag är själv förvånad över hur bra jag har kunnat hålla mej till dessa rutiner.

Livet utan skolan blir ganska ensamt, dock är jag tacksam över att slippa cykla dit varje morgon! Det är det sociala jag saknar. Sitta ensam hemma hela dagarna är inte så stimulerande. Hittills har jag väl ändå skött det sociala rätt så bra. After8 med Hotra, kaffe+film med färggänget och imorgon blir det bio och ööli.

Ikväll något ännu bättre: KOKKOLA!

For Tomorrow

Says let's take a drive to Primrose Hill,
It's windy there and the view's so nice,
London ice can freeze your toes
Like anyone I suppose
I'm
Holding on for tomorrow..

!

För några timmar sen slutade min allra sista skoldag i Jakobstads Gymnasium, wohoo!

Det är först nu jag börjat inse att det faktiskt är slut. Inga fler morgonsamlingar, GHT:n, skoldag på lördagar, provveckor, provutgivningar... Skönt. Bara studenten kvar.

Jag försöker komma på något jag kommer att sakna från gymnasiet och det enda jag kan komma på är färggänget och skolparken på våren. Strengbergs däremot, är något jag kommer att sakna. Det var där vi trivdes, i de slitna sofforna och i de trånga korridorerna. Att gå i skola i en fabrik har sin charm.

Ikväll bär det av till Lindas.
Imorgon ska jag klämma in mej i en halare.

Synvillor

Jag har ett problem. Jag kan inte sova om nätterna. Om jag sover drömmer jag bara mardrömmar. Plötsligt vaknar jag med ett ryck och känner att någon sitter i fåtöljen vid fönstret. Förstås sitter ingen där men ändå förföljs jag av detta natt efter natt. Jag börjar bli rädd, på riktigt.

Det mesta känns så främmande. Blir förvirrad och utmattad av skola, övningar, bantningen, träningen, sömnlösheten, studenten, jobbansökningar, universitet, framtiden..

Jag är trött.

BLUR HYDE PARK 2ND JULY

Vilken lycka. Efter mycket strul med datorn och program har jag äntligen beställt biljetter till Blur och lyckats printa ut dem. HALLELUJA!
Nu följer några månader då jag ska få Etta att inse hur bra Blur är. Till min hjälp har jag Starshaped-dokumentären (Graham tappas bort på festival och Damon leker i Postman Pat's bil, live-uppträdanden m.m), skivor (idag kom Leisure på posten) och Alex James Bit of a Blur.







Omöjligt att gå och lägga sig.

MODERN LIFE IS RUBBISH

Jag känner mej stressad och inte minst sagt irriterad. Jag vill beställa flygbiljetterna NU, jag vill boka hotel NU och jag vill köpa biljetter till Blur-konserten NU! Jess, verkar som att jag kanske ändå ska på konserten. Så länge Etta inte drar sig ur och biljetterna inte tar slut ser jag inget hinder i att åka. Känns som ett once in a lifetime experience som jag verkligen inte vill gå miste om. Blir så tacksam över att det finns människor som Etta som ställer upp. Biljetten kostar ju ändå 45 pund...


Snart kommer mina london-medresenärer (de som nu kommer). Vi är väldigt olika. Somliga av oss vill inte alls planera något på förhand medan t.ex jag älskar att planera. Det är planer och fantasier som får mej att orka med vardagen. Jag vill skriva långa listor på vad vi ska göra och studera londonkartan från ena hörnet till det andra.

Get me away from here.

Året är 2009.
Varje nytt år känns till en början främmande men i år känns det nya året extra främmande. 90-talet har aldrig känts så långt borta. Spice Girls, Backstreet Boys, krigande barn i Zombie-videon(The Cranberries), Pocahontas, Rodos.. Faktum att det gått ca.13 år är absurt. Ännu tänker jag att det bara är några år sen 90-talet slutade.

Just nu finns inget bättre än Blur. Har egentligen aldrig lyssnat så allvarligt på dem, mest singlar. De senaste veckorna har jag endast lyssnat på dem, häckat framför mtv2 och kollat Blur Vintage och Top 20 Britpop Anthems, läst Alex James självbiografi Bit of a Blur, beställt deras första skiva Leisure och dokumentären Starshaped. Jag är rätt töntig, jag vet. Men då det är något jag verkligen tycker om lägger jag all min extra tid och energi på det + lite mer.

Samtidigt blir jag lite vemodig. Britpop-hysterin har försvunnit för längesen och jag har chans att gå och se Blurs återförening i Hyde Park men åker inte för att det är för dyrt. Dessutom vill jag inte åka ensam heller.

Förutom Blur-hysterin (som jag tyvärr inte verkar ha någon att dela med) försöker jag återgå till rutiner. Fiol, skola, tidiga mornar med kaffe, flingor, provläsning, missförstånd, gräl, svartsjuka och all rubbish.

http://www.youtube.com/watch?v=Yvw1R1Ykk5Y